Livet i Sverige är som att sitta i fängelse.
Man är kontrollerad precis var man en går. Kameror överallt. Ögon överallt. Skitsnack överallt.
När man under en längre tid tvingats leva på existensminimum så börjar man förlora livsglädjen, man kan inte göra annat än att äta, sova och se på tv. Allt annat kostar pengar. Utan pengar är man låst.
Jag ska föreställa fri, men det är jag då rakt inte. Jag har inga ambitioner, inga drömmar och absolut inget hopp. Jag skrattar inte längre. Jag är fast här i den fördömda hålan.
Bo på ett vandrarhem tillsammans med andra i samma situation. Och då och då ska jag träffa fängelsedirektören (socialtjänsten).
Vad är det som gör att det är annorlunda än att sitta i fängelse. Ingenting.
Nu jävlar får det vara nog.
När man under en längre tid tvingats leva på existensminimum så börjar man förlora livsglädjen, man kan inte göra annat än att äta, sova och se på tv. Allt annat kostar pengar. Utan pengar är man låst.
Jag ska föreställa fri, men det är jag då rakt inte. Jag har inga ambitioner, inga drömmar och absolut inget hopp. Jag skrattar inte längre. Jag är fast här i den fördömda hålan.
Bo på ett vandrarhem tillsammans med andra i samma situation. Och då och då ska jag träffa fängelsedirektören (socialtjänsten).
Vad är det som gör att det är annorlunda än att sitta i fängelse. Ingenting.
Nu jävlar får det vara nog.
Kommentarer
Skicka en kommentar